Som en ny människa.

Jag har tänkt på en sak den här helgen.. jag har inte haft det lätt i livet alltså, i 8an började jag strula med maten och tvingade mig själv att träna massor varje dag, jag köpte en dator i 1an på gymnasiet och det där med sovrutiner försvann spårlöst, vilket ledde till att jag mådde skit och fick problem med maten igen + depression. Depressionen ledde till att jag hoppade av skolan. Mådde skit men försökte fixa skolan ändå så jag började om och gick handel, men jag mådde fortfarande dåligt så jag hoppade ännu en gång. Försökte må bra och det blev bättre i några månader, då sökte jag in på stylist och började i en klass med tjejer som var 3 år yngre. Trivdes, men alla krav på mig själv, tidiga morgnar i samband med depression, fel syn på mat och inga bra sovvanor ledde till att jag mådde sämre än någonsin. Hoppade av i början på det här året.. gick till en psykolog, insåg att det inte var skolan jag behövde fokusera på utan mig själv. Att må bra och få ordning på livet, SEN ta tag i skolan. Var borta från Motala i 6 månader, fick tid att tänka, brydde mig om mig själv, fick lära känna nya människor och se nya platser.. och nu är jag tillbaka. Mår bra för första gången på länge, och jag är så jäkla glad att allt skit som har hänt HAR hänt, för det har gjort mig till den personen jag är idag. På sista tiden har jag träffat på så mycket konstigt folk och då är det enda jag tänker "tur att jag är jag".. Jag förstår mig inte på människor som orkar bråka över småsaker, bittra tjejer som går runt o ser sura ut och inte kan hälsa fast man känt varandra skitlänge. Bortskämda personer som inte har någon respekt för andra, tror att dom kan få precis som dom vill om dom gnäller lite.. Tjejer som klänger runt på dansgolvet och hånglar upp alla killar inom tio meters radie. En efter en. Vad får man ut av det? Jag är så trött på människor! Allt jag kan säga är att jag hoppas att ni också vaknar upp en dag och inser att DET HÄR är livet, det som händer just precis just nu, runt omkring oss. Varför gå runt och vara sura? Varför gnälla för att du inte får lite nytt smink av mamma o pappa? (när du har allt du behöver och lite till hemma). Respektera varandra, var glada, le, hälsa på vänner o bekanta på stan, ge komplimanger, ta hand om dig själv. Uppskatta de små sakerna helt enkelt! Jag har fått en helt ny syn på livet.. Jag vill inte bråka med folk, jag har lätt för att förlåta och gå vidare, jag vill umgås med människor jag tycker om, ha roligt, skita i vad folk tycker o tänker om mig och ta vara på tiden. MEN något av det viktigaste som jag lärt mig i sommar är att säga ifrån, jag har verkligen vuxit som person genom att inte ta skit från andra.. Jag är stolt över mig själv :) Och trots att mitt liv inte är toppen just nu.. familj som precis flyttat isär, jag är sjuk, arbetslös och singel, har skulder och ingen utbildning.. så vet jag att allt kommer bli bra, för det handlar om inställning och syn på livet. Jag, och du, kan klara av allt bara vi vill :)


Innan - Efter.
Jag tycker att man ser på mig att jag har förändrats.. jag ser gladare ut, mår bättre och har mer attityd.

Förresten, hörde något bra på tv häromdagen.. tror det var i Kvällsöppet med Ekdal.
"Låt inte skolan sätta stopp för din utbildning".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0