Om ett år kanske..
Har legat i soffan i ett par timmar och tyckt synd om mig själv, haft ett långt telefonsamtal med min älskade mamma och kollat på en Stockholms-guide-app som jag fixade till mobilen. Ju mer jag tänker på att flytta till den staden desto mer självklart känns det. Jag respekterar folk som vill bo kvar här i Motala hela livet, jag ville själv det när jag var yngre, och jag respekterar verkligen dem som skaffar barn i ung ålder (mina föräldrar gjorde det och relationen jag har idag till dem, som bästa kompisar, är jag jätteglad för), men ju äldre jag blir så inser jag att det här livet är inte riktigt något för mig. Inte just nu iaf. Jag tycker om Motala, och jag kommer alltid komma tillbaka hit, men just nu känns det så litet. Det kanske är tivolit som har gjort att jag börjat tänka såhär.. Efter tre år, och ca. 30 städer/ år så är jag van vid att det händer saker och att jag får uppleva en massa :) Efter att ha kollat i guiden så har jag nu en lista med 79 saker att göra i Stockholm, haha. Bland annat..
.. Besöka Och himlen därtill och äta en loungemeny i Skybaren.
(Bild lånad här ifrån.)
Takvandring runt Gamla stan :)
(Bild lånad från Tyra.)
Fira högtider på Skansen :)
Åka skridskor på Kungsträdgårdens skridskobana kanske? :D
Nu tänker jag sluta med att gå runt och vänta på att saker och ting ska hända, nu tänker jag GÖRA så att saker och ting händer i mitt liv :)
Kommentarer
Trackback
