Moss

Klockan 20.30 imorgon kväll skulle jag gissa på att vi kör genom mosseporten. Herregud vad jag är laddad :) Tyvärr börjar jag känna mig lite småförkyld och febrig, men jag ska lägga mig snart, sova ut imorgon, och hoppas på att det försvinner lika snabbt igen. :)

Idag har det varit en riktigt bra dag :) Jag, mamma, Kjell och min bror har varit iväg och köpt en ny bil. Väl investerade pengar, eftersom mercan inte har alla flingor i paketet längre, om man säger så. Som vanligt så är det alltid intressant att göra saker med mamma, kjell och Martin. Det är ungefär som att vara med i ett eget skämtprogram, för vi har så roligt hela tiden. Som när vi stod där runt köksbordet (hemma hos honom som vi köpte bilen av), och mamma och säljaren satt mitt emot varandra och skrev på kvitton. Det blev tyst, och vi alla väntade på att mamma skulle plocka fram pengarna, som liksom var den sista fasen i affären. Men inga pengar kom fram, och vi stod där och tittade på varandra, det blev lite jobbig tystnad och konstig stämning. Men tillslut sa Kjell åt mamma, och då utbrast hon "aa men just det" haha. Det kan ju vara bra att betala för det man köper liksom :P Sen på vägen hem skulle mamma kolla på alla nya finesser som fanns i bilen.. (Vi är vana vid gamla mercan som inte ens har en fungerande radio). "Åh, kolla en spotlight i taket", "Nemen kolla vad fränt, här kan man ställa drickan", "Åh vilket bra ljud!", "KJELL, du kan höja musiken med en knapp på ratten!" hörde man mamma säga ifrån framsätet :D Haha. Som sagt; väl investerade pengar.

Efter bilköpet bjöd mamma o Kjell oss på McDonalds, sen sa vi hejdå till Martin och körde en liten provrunda med bilen nere vid Råssnäs. Efter att Timo dog så har jag blivit lite extra orolig över saker o ting som har med bilar o göra. Lite jobbigt faktiskt, men jag kan inte hjälpa att jag tänker så. Det gör ont i mig varje gång jag ser min bror gasa iväg med hans volvo som en galning, så att hela Motala hör. Jag vet att han är ordentlig, men man blir ju ändå lite rädd såklart. Skulle det hända honom något skulle verkligen en stor bit av mig försvinna, och livet skulle aldrig bli detsamma igen. Men men, nu ska jag tänka glada tankar istället... det finns ju inget man kan göra, annat än att låta Martin leva sitt liv och ha så roligt han bara kan.

Nu är det slutbabblat för ikväll.. Ska krypa ner under täcket nu och drömma om framtiden :D Dom lugna 6 månaderna på hemmaplan har precis tagit slut, och nu väntar många resor och äventyr i sommar. Älskar det :) God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0