Hemlängtan
Det man måste lära sig när man reser runt så mycket som jag är att stänga av (vissa) känslor. 2009 när jag började resa runt hade jag hemlängtan redan efter en helg, och det var rätt jobbigt för mig att resa bort. Men nu, fyra somrar senare, har jag inga problem med att vara hemifrån. Som tur är så händer det ju alltid så mycket hela tiden när man är ute och reser att man faktiskt inte hinner känna efter, men ibland rivs muren och alla känslor svämmar över. För mig brukar det bli efter ca tre veckor, men sedan försvinner det ett tag igen. Den här veckan har hemlängtan-känslorna och saknaden efter min familj flugit över mig två gånger, och dom stunderna blir det verkligen skitjobbigt. Jag är 23 år, men måste ändå bita mig i läppen för att inte börja gråta. Jag har så nära relation till min familj, så jag är ju aldrig riktigt hel när jag inte är med dom. Dom här 25 senaste dagarna har varit otroligt roliga, men nu längtar jag bara tills jag får krama om min familj imorgon. Det tar egentligen emot att åka ifrån dom igen redan på onsdag/torsdag, men jag måste. Det rör sig ju bara om 4 dagar, sedan är jag hemma igen :) Jag har extremt många drömmar/önskningar/mål i livet, men om jag bara måste välja en önskning, så är det att min familj ska må bra, vara lyckliga och leva länge. Ingenting annat spelar egentligen någon roll. Eget företag, utbildningar, resor.. Det är bara en piss i rymden ifall jag inte har min familj vid min sida. Frågan är om man inte skulle skjuta upp flytten och stanna hemma i Motala den här hösten och umgås lite extra med allihopa, jag skulle nog behöva det tror jag. Ladda batterierna lite :) I vilket fall som helst så har jag världens bästa familj, utan dem skulle livet verkligen inte vara värt att leva.
