26 mars 2012
AAAAAAAAAAAAAAH vilka människor det finns!! Nu håller det här på att förvandlas till värsta gnäll-bloggen, och det är helt fel egentligen, för jag är absolut inte en gnällig människa. Men ibland kommer man in i såna här perioder när människor verkar göra allt för att irritera en. Jag skulle kunna skriva en lista med typ 20 saker som jag är så extremt irriterad på just nu. Jag hatar att vara irriterad, men vad gör man... det är ju svårt att va något annat när folk omkring en är riktiga idioter! Sådär.. nu har jag fått avreagera mig lite iaf.. så nu ska jag försöka släppa det där.
(Tar en paus, kollar facebook och ser att en vän till mig har dött i en bilolycka under dagen..).
Nu känns ju allt det jag precis skrev helt meningslöst. Det är när såna här saker händer som man verkligen vaknar upp och inser att vad som helst kan hända. Min bror är ute o kör med hans volvo jämt, det skulle lika gärna kunna vara han! Nu var det istället Timo, som jag visserligen inte känt längre än 1½ år, men vi bor ju i en liten stad och man har ju sett varandra växa upp på avstånd. När jag köpte min iphone i oktober så började han och jag köra Wordfeud mot varandra, sen spelade vi varje dag fram tills februari (Jag vann typ 2 gånger av 100, men det hör inte hit :p). Vi hade roliga samtal i WF-chatten, och han bara fanns där dagligen, med hans kommentarer, åsikter och sköna inlägg på facebook. "Poff" sa det, så var det slut på sånt. Det var ju senast igår som jag tänkte "haha fy vad rolig han är", och det var för 10 dagar sedan som jag såg en bild han la upp på sin flickvän, och tänkte "dom där är ju för gulliga, dom kommer säkert vara tillsammans för alltid". Jag har aldrig varit med om att en vän, bekant eller närstående i så ung ålder har dött förut. Självklart har jag varit med om dödsfall, men det har varit äldre släktingar som dött en naturlig död. Det här är bara så fel, han hade så många år kvar att leva. Det är nu man börjar säga till sig själv: Tänk om.. Men det tjänar inget till. Jag försöker att inte tänka på det, men varje gång man går in på facebook så är det någon som taggat honom i en bild eller skrivit något inlägg. Sen plågar jag mig själv med att gå in på hans profil ibland också, och då kan jag verkligen inte hålla tillbaka tårarna, när jag ser vad alla skriver om honom. Men, jag ska försöka släppa alla jobbiga tankar nu, och bara minnas honom som den roliga kille han var. Det är hemskt när någonting sånt här händer, men livet går vidare. Och som ett tack för alla våra Wordfeud-matcher tänker jag lova att jag ska uppskatta livet ännu lite mer, och göra varje dag speciell, för man vet aldrig när det säger "Poff" nästa gång...
Aa, den här dagen blev ju inte riktigt som planerat. 3 prov skulle jag gjort idag, men det slutade med 0. Ett ska jag göra imorgon istället, och de andra 2 på torsdag. Kommer jag någonsin bli färdig med allt plugg?! Det här är förjäkligt måste jag säga. Det finns viktigare saker i livet än att sitta med huvudet i en skolbok dag ut och dag in! Provet imorgon får gå som det går, för jag har verkligen inte haft någon som helst lust att plugga efter de där tråkiga nyheterna. Nu är det nog dags att lägga sig iaf.. Ursäkta det här dystra inlägget, men ibland måste man.
(Tar en paus, kollar facebook och ser att en vän till mig har dött i en bilolycka under dagen..).
Nu känns ju allt det jag precis skrev helt meningslöst. Det är när såna här saker händer som man verkligen vaknar upp och inser att vad som helst kan hända. Min bror är ute o kör med hans volvo jämt, det skulle lika gärna kunna vara han! Nu var det istället Timo, som jag visserligen inte känt längre än 1½ år, men vi bor ju i en liten stad och man har ju sett varandra växa upp på avstånd. När jag köpte min iphone i oktober så började han och jag köra Wordfeud mot varandra, sen spelade vi varje dag fram tills februari (Jag vann typ 2 gånger av 100, men det hör inte hit :p). Vi hade roliga samtal i WF-chatten, och han bara fanns där dagligen, med hans kommentarer, åsikter och sköna inlägg på facebook. "Poff" sa det, så var det slut på sånt. Det var ju senast igår som jag tänkte "haha fy vad rolig han är", och det var för 10 dagar sedan som jag såg en bild han la upp på sin flickvän, och tänkte "dom där är ju för gulliga, dom kommer säkert vara tillsammans för alltid". Jag har aldrig varit med om att en vän, bekant eller närstående i så ung ålder har dött förut. Självklart har jag varit med om dödsfall, men det har varit äldre släktingar som dött en naturlig död. Det här är bara så fel, han hade så många år kvar att leva. Det är nu man börjar säga till sig själv: Tänk om.. Men det tjänar inget till. Jag försöker att inte tänka på det, men varje gång man går in på facebook så är det någon som taggat honom i en bild eller skrivit något inlägg. Sen plågar jag mig själv med att gå in på hans profil ibland också, och då kan jag verkligen inte hålla tillbaka tårarna, när jag ser vad alla skriver om honom. Men, jag ska försöka släppa alla jobbiga tankar nu, och bara minnas honom som den roliga kille han var. Det är hemskt när någonting sånt här händer, men livet går vidare. Och som ett tack för alla våra Wordfeud-matcher tänker jag lova att jag ska uppskatta livet ännu lite mer, och göra varje dag speciell, för man vet aldrig när det säger "Poff" nästa gång...
Aa, den här dagen blev ju inte riktigt som planerat. 3 prov skulle jag gjort idag, men det slutade med 0. Ett ska jag göra imorgon istället, och de andra 2 på torsdag. Kommer jag någonsin bli färdig med allt plugg?! Det här är förjäkligt måste jag säga. Det finns viktigare saker i livet än att sitta med huvudet i en skolbok dag ut och dag in! Provet imorgon får gå som det går, för jag har verkligen inte haft någon som helst lust att plugga efter de där tråkiga nyheterna. Nu är det nog dags att lägga sig iaf.. Ursäkta det här dystra inlägget, men ibland måste man.
Vem ska jag nu köra Wordfeud mot, Timo?
Kommentarer
Trackback
