Maddiies.blogg.se

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är inte alltid så lätt det här..
Jag försöker att se det positiva i allt, men nu känns det som att jag har kört
fast, och händer det inget snart kommer jag hamna på botten igen och må
skit. Singellivet är nog inget för mig, trots allt. Men vart hittar man en bra
kille? Jag trodde att jag hade hittat en. Det var inget jag planerade.. jag hade
tänkt vara singel ett bra tag, men så var han där. Var länge sen jag blev sån
här.. Den där känslan i magen, ni vet. Jag känner mig ganska dum när jag
skriver det här, men den känslan fanns aldrig där med Kit. Det var dömt att
misslyckas från början, känslorna växte fram. Det är såhär det ska kännas,
men det är också den här delen som är jobbigast - man vet inte vad som
kommer hända. Känner den andra likadant? Är han pojkvänsmaterial?
Man känner sig så jäkla hjälplös på nåt sätt. Jag vet inte hur många gånger
de senaste dagarna som jag har sagt "fy fan, jag ska skita i honom nu" men
det är ju omöjligt. Senare sen ligger jag där i sängen och hoppas att han ska
ringa. Aja, vi får se hur det blir.. Jag lovar att jag ska hålla er uppdaterade.
Han heter Dennis iallafall, fyller 20 år i år och är allergisk mot latex. Och så
har han en piercing i läppen, en tatuering på höger arm och bruna ögon.
Där har ni min smak ;)


Sleeptime för min del nu.. Bilderna får ni se imorgon,
nu orkar jag inte hålla på med sånt.  Puss !