Irritationer över dåliga stavare.
Är stolt över mig själv idag. Pallrade mig upp runt kl. 8 och cyklade till skolan, trots att jag egentligen är ledig idag. När hände det senast? Aldrig? haha. Jag vill bli klar med dom här jäkla Excel-uppgifterna någongång. Programhanteringskursen har varit så segdragen, egentligen är det ju bara repetition från Datakunskapen man läste förr.
Tog en paus nyss och kollade facebook en snabbis, och då kom jag på en sak som jag har tänkt skriva om länge. Har ni tänkt på vad felstavning, särskrivning och dåligt formulerade meningar gör så en människa verkar dum/korkad? Man kan vara hur smart som helst i verkligheten, men kan man inte stava så uppfattas man ändå som blåst, och tas oftast inte på allvar av andra människor. Som tur är så KAN 90% av mina vänner på facebook faktiskt stava och skriva välformulerade meningar, men dom andra 10% tycker jag verkligen synd om. Nu kan det ju vara så att man har dyslexi eller liknande, och det är ju en helt annan sak. Dessa människor som jag skriver om är såna som har alla förutsättningar för att kunna stava, dom har bara aldrig brytt sig om att lära sig på riktigt. Deras statusar ser ut ungefär såhär "hej nu liger jag i soffan min man är ute och springer det har varit en riktit bra dag det här jag har treffat mina vänner och fikat nu ska jag fortsäta se på tv kram", och sen finns det ju det som jag hatar ännu mer: "hey ja mår jätte bra, dd? ja tkr du e snygg, pözz". En sådan mening skulle jag kunnat ha skrivit för sådär 8-10 år sedan, när man hängde på skunk/lunar och trodde man var skitcool.. det hör ju liksom till i den åldern, men när folk i min ålder skriver på det där viset tycker jag att det är så enormt pinsamt. Om det är något som verkligen får en människa att verka blåst så är det att skriva som en 13 åring. Egentligen vet jag inte vad det här inlägget är bra för, jag behövde bara få ur mig mina irritationer över detta tror jag ;) Jag är tacksam för att Kit sa åt mig nångång under 2007 att "jätte" sitter ihop med ordet som kommer efter, "alltså jättebra och inte jätte bra", och att han tjatade på mig och att jag stavades med g på slutet och mig stavades mig och inte mej. Det är tack vare han som jag lämnade särskrivning och "fjortisstavning" bakom mig och började skriva som en vuxen människa. Att jag har bloggat till och från i 6 års tid har nog också gjort sitt, för på senare år har jag fått mycket beröm från lärare att jag skriver/formulerar mig väldigt bra. Så det första jag tänker göra när mina barn växer upp är att lära dom stava bra, för kan man inte behärska det så är det ett stort handikapp i framtiden. Så det så :)
En bild som inte alls har med texten att göra, men fin är den :)
